Tillbaka

1366x768!

Varför du inte skall köpa en tv med 1366x768!

Frågan som tillverkarna av tv-apparater aldrig vill ha!

Eller: Varför är pixeluppsättningen så konstig?

Eller: Varför du aldrig skall köpa en tv med 1366x768 pixlar.

Eller: Varför du inte är riktigt nöjd med bildkvalitén på din nya HDTV.


Om man vill bringa reda i detta egendomliga begrepp måste man gå långt tillbaka.

I tidernas begynnelse, (nåja, nästan) så bestämde man sig för att en TV-bild i PAL skulle innehålla 625 linjer. Och eftersom strömmen i väggen svänger med 50 gånger per sekund var det naturligt (bra) att använda sig av den frekvensen. I början ”ritade” man upp tv-bilden uppifrån och ner, och när bilden började bli färdig i nederkant så var man tvungen att börja om upptill. Detta gjorde att bilden flimrade.

Någon smart gubbe kom på att om man ritar upp varannan linje först. Alltså: 1,3,5,7,9…..
Sedan ritar man upp: 2,4,6,8,10….. och hälften så snabbt så blir det bra. Detta kallas för interlacing eller som någon underbar översättare har lyckats få till det: ”RADSPRÅNG”. Då tycker jag personligen mycket bättre om ordet ”sammanflätad”

bildförklaring över hur interlaced fungerar

Så här ser de två "delbilderna ut och sist när allt är sammanflätat.


animation interlaced picture

Det här visar hur bilderna ritas upp var för sig och sedan hur det ser ut när man ser båda samtidigt: sammanflätade (interlaced).


Det gav oss det vi har idag/har haft länge: en tv-bild med 625 linjer och 25 bildrutor per sekund. (eftersom den ritar först de udda och sedan de jämna linjerna och totalhastigheten är 50)

MEN! När man valde att göra på detta sätt fick man problem med bilden och man var tvungen att ”bygga in” en massa synkroniserande information i bilden för att tv:n skulle klara att hålla ihop de två delbilderna som ritas upp var för sig. Och då var man tvungen att ”knycka” ett par av de linjerna som används, Närmare bestämt 49st. Kvar blev då 576 linjer. DÄR VAR EN SIFFRA VI KÄNNER IGEN!!!!!!!!!!!

Vad hände sedan?

Detta var verklighet under lång tid och var en teknik som fungerade väldigt bra ihop med CRT-TV (tjock-tv) Även om de var uppbyggda runt en sorts bildpunkter var det inte riktigt samma sak som dagens platta skärmar.

Sedan kom de platta skärmarna!!!!!!!!!!!!!! Yippie!!!!!!!!!!!!!! Eller???????????

De platta skärmarna har sitt ursprung i datorbranschen. Och den har alltid varit långt ifrån tv-apparater. Och en gammal anekdot som jag myntade redan för 10 år sedan var följande.

Till vänster står Hemelektronikbranschen.
Till höger står Datorbranschen.

Datorbranschen springer allt vad de orkar till vänster för att närma sig hemelektroniken, vad tror ni att hemelekronikbranschen gör då? I stället för att springa mot datorbranschen för att mötas och samarbeta så springer de allt vad de orkar från datorbranschen. De vill inte mötas.

Vilket är bäst då?
Det beror på vad det skall vara till är svaret!

Vad datorbranschen alltid har vetat om är att om du serverar en display (skärm/projektor) med exakt samma antal pixlar i signalen som den har i upplösning (native resolution) så blir bilden absolut bäst, egentligen inget konstigt. Och så har kopplingen dator-monitor alltid fungerat.

Hur är det med tv då?

Du åker till stormarknaden och tittar på tv-apparater och blir matad med en massa siffror, och frågan är vad betyder de då? Och vad har de för betydelse?

EN VÄLDIG MASSA!

Siffror du sett: 480i/p, 576i/p, 720p, 1080i/p
Andra siffror du sett: 640x480, 1024x768, 1280x1024, 1600x1200 mm mm
Eller bokstäver: VGA, SVGA, XGA, UXGA, WUXGA mm mm.

Och för att kunna reda ut detta behöver vi ta en titt på bildförhållande:

4:3 och 16:9 har väl nästan alla hört talas om? Men vad säger ni om: 5:4, 3:2, 16:10?

Det är också olika bildförhållanden och då i huvudsak inom datorvärlden.

jämförelse olika bildupplösningar

Här ser du lite olika exempel på bildformat tagna både från vanlig tv (768x576), tidiga datorupplösningar ( 1024x768), senare datorupplösningar (1280x1024) och HDTV"s två olika varianter (1280x720 och 1920x1080).

För att förklara lite om bildförhållanden: 4:3 eller 16:9 är förhållandet mellan den vertikala delen av bilden gentemot den horisontella delen. Alltså: i 4:3 är höjden på bilden tre fjärdedelar av längden. I 16:9 är höjden 9 16-delar av längden.

I tidernas begynnelse var allt 4:3 och så var det bra med det. Men sedan har man utvecklat olika format för olika ändamål.

En bildskärm/tv/projektor har alltid ett fysiskt antal pixlar (native resolution). De finns där från början. Och bland tv-apparater så har de ”alltid” bildförhållandet 16:9. Exempelvis har en Full HD apparat 1920 pixlar på längden och 1080 pixlar på höjden.

Och allt vore väldigt enkelt om man koncentrerade sig på det, och på det faktum att det finns ett antal standarder. Nämligen de standarder som ingår i begreppet HD.

HD har idag två standarder: 720 och 1080. Sedan ser man ibland bokstäverna i eller p efteråt.
Det betyder interlaced eller progressiv. Interlacing kunde du läsa om högre upp.

Vad är då progressive scan?

Det är ett nytt, eller kanske nygammalt sätt att rita upp bilden på skärmen. Man ritar helt enkelt uppifrån och ner. Och det här har man kunnat börja använda sig av tack vare de platta skärmarna som mycket bättre klarar den tekniken.

Det innebär att tv:n ritar upp 25 hela bilder varje sekund istället för 50 halva bilder.

Nu har vi kommit så långt, då kanske vi kan börja ta oss till det väsentliga.

De två HDTV format som har blivit standard för utsänd HDTV är alltså 720p och 1080i. Vidare så förekommer 1080p som ett lagrat och visat format, alltså på exempelvis köpfilm mm. i Blu-ray eller HD-DVD.

Och nu då över till intressanta: för att kunna återge en så perfekt bild som möjligt så skall man använda sig av det som kallas pixelmappning (pixelmapping på engelska).

Vad är det då?

Helt enkelt att man serverar displayen en exakt pixel från källan för varje pixel som displayen har. Upplösningen från källan skall vara 1920x1080 pixlar som åker rätt in i tv:ns panel med samma upplösning. Meeeeen, det är inte riktigt så enkelt.

För att detta skall fungera så måste tv:n ha en funktion som gör att man kan stänga av overscan.

Hjälp, ett konstigt ord till, vad är overscan?

Igen får vi då gå tillbaka till tidernas (nåja, tv:ns i alla fall) begynnelse.

På gamla tv-apparater var det konstruktionsmässigt svårt att exakt definiera vilken del av bilden som skulle vara synlig, det varierade lite från tv till tv.

Därför gjorde man en funktion som alltid förstorade upp bilden i tv:n lite vilket gjorde att man beskar bilden lite på kanterna. Denna funktion har fått leva kvar. Det gör att det du ser i en tv oftast är en bild som är lite förstorad jämfört med originalbilden. Och för att man skall kunna köra pixelmappning så måste man kunna stänga av denna funktion i tv:n. Något som inte är självklart på moderna tv-apparater.


Vad händer annars?

Annars drabbas du av att bilden skalas. Och det ordet har du säkert hört förut. Detta är för övrigt vad som alltid händer i en platt-tv om du inte serverar den en bild som i upplösning exakt matchar tv:ns fysiska upplösning och overscan är avstängt. Krångligt? Jag vet.

Alla platta tv-apparater innehåller en elektronisk krets som kallas för scaler.

Jag det har jag hört, men det trodde jag var något bra!

Både ja och nej. En scaler kan vara till stor nytta, men också till stor skada, och det beror på hur bra just din tv är på att behandla olika signaler.

Nu skall jag försöka förklara på ett enkelt sätt hur en scaler fungerar.

Om en bild i ursprunget är ex.vis 720x576 pixlar (standard PAL) (ja, jag vet att jag tidigare nämnt att standard PAL är 768x576 och det var den tidigare, men man omarbetade den till 720x576 för att föra den närmare NTSC standarden)och den skall visas på en skärm som är 1920x1080 pixlar så förstår ju alla att det fattas en massa pixlar.

Om man skall presentera den bilden i exakt ursprunglig kvalitet så skulle den bara bli en liten ruta mitt på bildrutan med svarta kanter runt. (Vem vill sitta och titta på det?) Det är där scalern kommer in. Vad den gör är att den delar upp bilden i mindre bitar och fördelar ut den på alla de pixlar som finns på skärmen. Vid en sådan omvandling så ”förstörs” den ursprungliga bildinformationen för att sedan sättas samman i en ny storlek. Och det påverkar alltid bilden negativt jämfört med ursprunget.

Vadå negativt, när är en scaler bra då?

Dels är den bra för att du får en hel bild som täcker hela rutan, vidare kan en extern scaler göra ett bättre jobb än den som sitter inbyggd i tv:n, då blir resultatet du ser bättre än när du använder tv:ns inbyggda scaler. En annan fördel är att exempelvis en multiscaler kan anslutas flera olika apparater med flera olika anslutningar till för att sedan gå med en enda kabel upp till tv:n.

Vad händer med bilden då? Ja man kan ju säga att den här kretsen får först plocka isär bilden i små delar och sedan sätta ihop den i större delar, och de delarna är på sätt och vis kretsens ”gissningar” om hur det skall vara.

Ett exempel:

En vanlig bokstav: Ett T

jämförelse mellan oskalad och skalad bild, scaler  interpolerad/skalad bild bild


Den är gjord i en fast upplösning i ett bildprogram, sedan är den uppförstorad till en annan upplösning, då omformas pixlarna och framträder tydligt. (efteråt är den nedkonverterad till samma storlek för att det skall bli jämförbart)

Detta är precis vad som händer när man behandlar en bild med en scaler.

Och hur bra resultatet blir beror naturligtvis på scalerns kvalitet. Men det kan aldrig bli lika bra som om du visat det i sin originalupplösning.

Snart så! Vi börjar närma oss poängen!

För att optimera bilden måste vi alltså slippa skalning, både utanför och i tv:n. Vi vill alltså helst servera en upplösning till tv:n som motsvaras av tv:ns egen upplösning, alltså pixelmappning.

Hur gör vi det då?

Från en modern dator med ett bra grafikkort är det inga problem för det mesta, dock funkar inte 1366x768, detta beroende på datorns sätt att räkna, bit och byte ni vet, allt måste vara delbart med 8 och 1366 är inte det. Dock kan de flesta grafikkort leverera 1368x768 vilket oftast funkar för tv:n med. Men nu kommer vi till en av kärnorna i det hela.

Varför du aldrig skall köpa en tv med 1366x768 pixlar.

En vanlig källa: DVD, Blu-Ray, digitalbox mm mm mm mm kan bara leverera standardiserade HDTV-upplösningar: 720p eller 1080i eller 1080p. Du kommer alltså aldrig att kunna köra pixelmappat mot din tv.

Varför i hela friden bygger de då tv-apparater med 1366x768 pixlar som aldrig kan ge en optimal bild?

Snålhet hos fabrikanten!

När fabrikanterna köper in bildchip för att tillverka tv:n, alltså de chip som har med bildbehandlingen i tv:n att göra så finns de i olika ”nivåer”. Och vilka nivåer de finns i är enkelt att konstatera med enkel matematik. Chiptillverkarna följer ”datanormer” och jobbar utifrån gamla kända begrepp i datavärlden. MEGA: nämligen megapixel. Och här gäller för tv-tillverkarna samma filosofi som på digitalkameror: ”the more, the merrier” alltså: Ju fler desto bättre. Så många pixlar som möjligt skall det vara, inom varje bildchips omfång.

Och konstaterar men då att det finns bildchip för 1, 2, 3, o.s.v megapixel och börjar räkna så upptäcker man något intressant. Eftersom förhållandet mellan horisontell och vertikal upplösning skall vara 16:9 så kan man raskt konstatera följande: vertikalen är 16 niondelar av horisontalen, det motsvarar 56,25%. om man tar 720 (bekant tal numera) och dividerar det med 0,5625 så får vi 1280. Och 1280x720 är just upplösningen för 720p. Om vi då muliplicerar 1280 med 720 så upptäcker vi att det blir: 921600. Ganska nära en megapixel, men det går att komma högre. en megabyte motsvarar exakt 1048 576 och 1366x768 är 1049 088, skrämmande nära eller. tittar vi sedan på 1920x1080 som är ”full-HD” så märker vi att det är 2073 600 medan 2 megabyte är 2097 152.

Ledsen om det blir mycket siffror, men det här är viktigt för förståendet!

Anledningen till att man alltså ”trycker” ut tv-apparater med en ”felaktig” upplösning:
1366x768 är att det är max vad man kan klämma ur en panel med ett ”billigt” chip innan man måste gå upp på ett två-megapixel chip, och då når man full-HD = 1920x1080.

Så nu vet Ni varför både tillverkarna och butikerna så gärna kränger dessa modeller, det är helt enkelt den mest lönsamma typen just nu, i synnerhet för tillverkarna.

Faktum är att om du hade kunnat få tag på en tv med 1280x720 i upplösning och hade kunnat köra den pixelmappat mot en källa med 720p så hade den gett en bättre bild än en tv med den högre upplösningen 1366x768. Allt beroende på att det passar bättre ihop. Men när man försökt att sälja den typen så vill ingen köpa den, man har drabbats av pixelracet även här på samma sätt som när digitalkameror var nytt och alla trodde att bara för att det är många megapixlar så är det automatiskt bättre.

Det är väl underbart när det inte är vad det verkar?

Sedan skall man inte glömma att det är nog många som vill att du skall köpa en ny platt-tv i full-HD när de flesta källor lämnar det. Många tillverkare vill nog hellre att du hunnit köpa två apparater innan du kommit dit, än att du väljer en 1920x1080 från början.

Sammanfattningsvis då: En standard tv-bild från en vanlig källa är alltid i grunden 720x576 pixlar. Och det blir inte bättre än så. Sedan finns det många andra saker som gör att du upptäcker skillnader mellan olika kanaler exempelvis. Bl.a komprimeringsgrad, kvalitet på kamera mm som använts vid inspelningen o.s.v. Men grundmaterialet är ändå alltid det samma.

Om du skall förstora upp det till 1366x768 eller 1920x1080 pixlar så blir det inte bra. Så enkelt är det.

Dessutom måste man inse och tänka på att en pixel på en 50 tummare är ca 50% större än på en 32 tummare, detta påverkar naturligtvis bilden negativt.

Vad skall man göra då?

För det första vill jag gratulera dig som läser detta och ännu inte köpt din vägg-tv. Du har ju fortfarande en chans att göra något åt det.

För Er som redan köpt en stor tv och inte tycker att det är bra. Möblera om! Flytta tv:n längre ifrån Er.

En 50 tummare som inte har en full-HD signal skall man inte sitta närmare än 6m anser vi, annars ser du för mycket av ”bristerna”.

Skaffa HDTV! Eller en riktigt bra scaler.

Jag vill sist påpeka att det här inte är skrivet med något annat syfte än att ”utbilda” allmänheten och att informera. Det är inte så att sista knorren blir: Köp den här av oss! Det hade i och för sig varit roligt att kunna erbjuda en produkt som löste alla de här problemen, men så bra är det inte. Även om några få av Er kunde bli hjälpta av en extern scaler.

//Göran

Med anledning av den kritik och de synpunkter som riktats mot denna artikel när den publicerats hos minhembio.com vill jag göra följande tillägg: Observera att denna artikel endast omfattar problematiken med skalning av bilden och det faktum att en tv med 1366x768 inte kan pixelmappas 1:1 med full bildyta. Det finns naturligtvis en massa andra variabler som påverkar bildkvalitén i din tv. Därför uppmanar vi alla att noggrant läsa på och att jämföra bilden med olika bildkällor innan ett köp, först då kan du göra ett riktigt val. Tänk på att du förhoppningsvis skall ha din tv länge.